Så GRYMT snygga

BARNBOK - utkast - Copyright Sven-Erik Liebig

Hej! 

Det är jag. Hubertus. Eller Hubbis, som de jag bor hos kallar mig. Eller Hubertus Sphynx, som det står i papperen hos veterinären jag ibland måste åka till.

Om du inte redan sett det, kan jag berätta att jag är en så kallad Nakenkatt.

De jag bor hos trodde inte de skulle bli allergiska så lätt mot mig då jag nästan inte har någon päls alls. Fast det kunde jag ju berättat för dem att det inte riktigt stämmer. Om jag kunnat prata människospråk vill säga. Det är nog väldigt få katter som kan prata människospråk. Jag känner i varje fall ingen.

Och just precis där kan vi säga min berättelse börjar. För jag kände inte speciellt många katter när de jag bor hos bestämde sig för att flytta från Stora Staden och ut på Landet istället. Eller för att vara mer exakt. Jag kände ingen annan katt alls.

Man kan väl säga att jag trodde jag var en sorts människa. Ja, alltså jag hängde ju med de andra människorna när de var hemma. För ut fick jag inte gå. Jag förstod en hel del av det de jag bor hos pratade med mig om. Fast de verkade nästan lite korkade då jag fick vara VÄLDIGT TYDLIG när jag ville berätta något för dem. Som att jag var hungrig. Eller att de själva kunde pröva sätta sig i kattlådan och göra det man gör där ifall de tyckte den såg så mysig ut.

På Landet fick jag börja gå ut. Förutom att det var exakt hur läskigt som helst, var det väldigt, väldigt kallt. Fastän det var sommar. Du kan ju pröva själv att gå ut helt naken om inte solen skiner. Och där fanns såklart andra katter. Stora grårandiga, svartvita och röda katter. Alla var helt fulla med hår. Alla bara stirrade på mig. Innan de började skratta. En skrattade så han ramlade ned ifrån ett staket han satt på. Om man inte riktigt begriper att det tydligen är något fel på en, som ingen berättat för en tidigare, så är det lätt att bli irriterad när andra skrattar åt en. Om det dessutom inte är något fel på en, utan det är fel på det sätt andra betraktar en på, kan man bli ganska så arg.

Jag var jättearg. Jag ville inte gå ut. De andra katterna höll på och retades hela dagarna i ända. Men jag var tvungen att gå ut. Om du som läser detta är katt och inte vet om det redan, kan jag berätta att man inte får klösa på möblerna. Och det är bland det skönaste som finns! Det går ju liksom inte att hålla sig. Och då får man gå ut. Och då blev jag retad. Och då blev jag arg. Och då slogs jag. Och då fick jag åka till veterinären.  - Hubertus Sphynx, sa veterinären, är du nu här igen!

Min bästa kompis under den här tiden var faktiskt en människa. Vår granne, Bengtsson, är jättesnäll. Han är dessutom nästan alltid hemma. Till slut fick de jag bor hos gå över och hämta mig när de kom hem efter jobbet, för jag var nästan jämnt hos Bengtsson.

Bengtsson begrep när jag ville kela, när jag var hungrig, när jag ville busa och att man faktiskt behöver få klösa lite grann på möblerna i varje fall.

Och Bengtsson begrep att jag frös.

Första gången jag blev insläppt hos Bengtsson var jag nog inne i precis 3,2 sekunder. In på hallmattan, runt hörnet in i vardagsrummet, ser en grävling stå precis framför ögonen på mig, hoppa rakt upp i luften, landa och springa ut genom dörren igen. Det kan ha varit 3,1 sekunder, när jag tänker efter.

Bengtsson har arbetat som taxidermist. Eller en som stoppar upp döda djur, som han också säger. Inne hos Bengtsson finns därför massor med uppstoppade fåglar, en grävling, ett rådjur, två harar, en mård, en bäver (de har de lustigaste svansar jag någonsin sett!), flera möss och råttor (som jag INTE får leka med), ett lodjur som ligger ned och en rävmamma med två ungar. Hajar du att det är spännande att smyga omkring bland de olika djuren?

Bengtsson begrep som sagt att jag frös. Och sommaren började dessutom gå mot sitt slut och det blev riktigt kallt på morgnarna.

En morgon när jag fick komma in och smög runt i vardagsrummet såg jag att något fattades. Fast jag visste inte riktigt vad.

- Kom här, ditt lilla skrälle, sa Bengtsson. Nu skall vi se om den här passar.

En päls. En rävpäls. En av rävungarna var borta ifrån vardagsrummet! Bengtsson hade sytt en päls till mig!

Den var rätt så krånglig att få på och den passade inte helt bra, men Bengtsson höll på och justerade och sydde hela dagen och till slut var den helt perfekt. Visst, det kliade lite och det blev lite tungt att hålla uppe svansen, men frös gjorde jag definitivt inte.

Nästa dag gick jag en sväng runt husen i pälsen för att känna mig för. Konstigt, men jag såg inte en endaste annan katt. Inga som låg på lur för att skratta åt mig. Jo! Men där! Två öron som stack upp. Svisch, så var de borta!

 

Samma sak hände nästa dag. Och nästa. Fjärde dagen när jag var ute och promenerade stack den stora röda katten, Truls, fram huvudet runt ett hörn.

- Va! sa han, är det DU! Och vi som trott det var en räv som flyttat in hos Bengtsson.

Jag trodde han skulle börja retas igen och att jag skulle få åka och hälsa på hos veterinären på eftermiddagen, men så blev det inte. Istället började vi prata och de andra katterna vågade sig fram också och innan dagen var slut var vi alla kompisar. Precis som det skall vara.

Ett par av mina nya kompisar har dessutom hängt med in till Bengtsson. Första gången var det min tur att skratta åt dem. Precis som jag, hann de precis sätta ned första tassen i vardagsrummet innan de flög rakt ut genom dörren igen.

Och vet du vad? Nu är det ingen som skrattar åt mig längre ens när jag tar av mig pälsen. För nu vet de jag vem jag är, inte bara hur jag ser ut.

Och Bengtsson har pratat med de jag bor hos. Så nu har jag luckor in till båda husen som jag kan gå ut och in igenom och de jag bor hos vet hur de skall hjälpa mig på av och med pälsen.

Och vet du vad mer? I ett hus lite längre bort har världens sötaste tjejkatt flyttat in. Sessan. Men det får jag berätta mer om en annan gång.

The Streetfighter's home

Up-date

Just realised it's an awful loooong time since I last made a posting here.
2010.
Well, I had just bought the 748R in the last days of 2009.
We went through the track season together with some pain in the shape of an oil leak. A mysterious one. Took several track days before Lasse, a mate, finally solved the mystery which was a poorly tightened screw from the service at Halmstad Gustav. Fucking destroyed more than one day for me!!! (Oil leaking from cover into cylinder head behind cam belt cover - being drawn out and up by the wind as I was riding, onto the back of the cylinder and onto back wheel area).
Anyway.
Late summer Hauge's Pegaso is for sale. No, I'm not going to buy. Yes, I bought it a week later.
Fall, and I realise the Pasolini isn't quite satisfying my needs. I've been looking at Aprilia Falco ads on and off for several years. Find one in south of Sweden at the right price and only one previous owner. Turns out to be a really, really nice bike. What an engine!!!

December. Thoughts of new bikes replaces each other. Just as usual. Decide I will be tuning the heads of the 748R at well known English tuner. It will be great!!!
January 2011. Decide to fuck the tuning thoughts and go for 2010 Streetfighter instead. One previous owner and just under 2000 kms on the clock.
Februari 2011. Selling the Falco to a woman. Thinking about selling the Pegaso aswell. Should be thinking more about selling the 748R, but somehow that (previously) original game plan doesn't seem to be so bloody original any more...
Come on spring!!!!!!!!!

Pasolini Marivilloso

In about 25 minutes time, from stopping to re-strap my newly bought Babe on the trailer - and a buddy passing by stopping for a chat, 'til rolling off a flap-bridge that had opend for a passing sail boat - and the same buddy standing next to me and us again chatting away, the deal was done on the mobile phones.
The old Dharma Café Racer engine project that had taken forever was swapped for this absolute beauty.
(2nd picture is stolen from Mr Hauge - as I'm riding away into the sunset...)

I knew it would happen

Well, really, it was more or less just a matter of time. Ever since I sold the R, there's been a part of me that's never quite felt content. I've seen the ad's. I've felt the need. When I first saw the ad on this Girl on Biscaya's web page I felt the sting.
But, no, I had the Babe that I'd been riding with a lot of joy a few times on track this year with a lot of satisfaction. Surprisingly so. But third time out I binned her. Without really knowing what went wrong. Front end just tucked at full lean as I'd just gone over a small bump. No chance of saving it. Luckily we both rolled away with only scratches and a few weeks later we were again at full lean.
Two days ago I made the mistake of logging into Biscaya's web page again. The Girl was still there. Yesterday I packed the car full of Babe's stuff and went over there. A few hours later the deal was signed. We didn't even disturb her winter peace by startin her up. If we would have I'd probably had tried to ride her home through the snow and ice...

Does it get any cuter?

Last Tuesday these little guys popped out of Smulan. In five days they've almost doubled their size. At this pase they'll be some pretty big cats by the end of the year...

Red - Sixten

Grey - Bengan

Black - Töfsan

Multi - Tessan

The Babe

So. Having realised the Bastard's not for me, sulking away, thinking of all the money lost. Again. Going for an espresso at my favourite store. An hour and a half later I had signed the papers for 900 SS i.e., 2001, nearly 50000 k's on the clock, but one owner who's been treating this Babe like a princess. Öhlins front and rear. ISR discs. All in a very nice condition for a one year old bike with 10000 k's on the clock, let alone this 8 year old dream with 5 times the milage.

My only concern is that I'm sure I will wreck all this beauty. She's to become my track-whore. Ok. I will take away a lot of the shine bits for storage, but still. It's not like I will actually try to crash her. But shit does happen when I'm around. History says.

Arriving at Casa Liebig

15 hours later.

The Bastard

This is truly a pile of shit. It's a GSXR 750, 2001, bought by me last summer from a FUCKIN WANKER and now, after some sorting out, up for sale without me having turned a wheel on it with myself in the saddle.