Stenungsunds Grand Prix (in swedish)
Stenungsunds Grand Prix
Njae. Alltså, det är ju liksom ingen bana, utan en vanlig väg. Eller flera egentligen. Fast den utvalda kombinationen av vägval gör att man kan lägga ett ”varv”. Eller fler om så önskas.
Rullar ut henne ur garaget. Den Gråa. Av med ljuset. Chokereglaget vrids framåt, fullt. På med tändningen. Wuuuueeeeeeee. Bränslepumpen manar mig att trycka på startknappen. Nju-nju-nju-chuff-nju-nju-chuff-chuff-chuff och hon hostar igång. Är alltid lite småseg när hon stått en vecka eller mer. Chuff-chuff-puff-poff, så blir avgasljudet rent och varvtalet stiger. Drar ner choken ett snäpp, men får straxt dra upp den lite igen, och ner igen. Sådär, nu går hon fint med choken i snällaste läget. 8 grader ute. Klart den gamla protesterar lite extra.
Kollar runt henne medan hon blir varm. Bromsljus ok, blinkers ok, på med ljuset (kör alltid med helljus), kedjan ok, däck ok, jo allt verkar schysst idag igen. Choke av. Hon morrar lite gott när jag drar några gånger i gasen.
Rullar ut från parkeringen och ner förbi OK-macken ut på industrirakan. Sitter in mig på henne lite. Man sitter för jäkla gött alltså. Min väl tilltagna bakdel ligger an mot bak-kutsen och hon känns liksom som gjord för mig. Höger över järnvägsövergången och gasar på upp genom den 5-stegade växellådan när jag passerar Borealis och Akzo nerför rakan. Allt känns som det skall. Drar ett par bilar på rakan vid Jordhammar, mest för terapi och få upp adrenalinet lite. Hon låter gott när varvtalet stiger över 7000. Saktar ner vid korsningen från järnvägen i utkanten av Ödsmål då en bil står och väntar. Saktar ned till 50 vid skylten som indikerar detsamma och bilarna jag drog nerför rakan innan kommer närmare. Höger i rondellen. Här börjar det egentligen. Jag brukar köra högervarv för det mesta. Tycker de flesta av kurvorna på slingan känns bäst från det hållet.
50 en liten bit till. 70. Nuså! Miniraka följs av en vänster-höger-kombination. Med den gula var jag tvungen att backa av på gasen in i vänstern, men den grå’s något mer modesta och lugnare hästar tillåter jämn gas. Här ser man genom varje sväng än så länge.
Ännu en kort raka går över i en vänster som går att forcera fint igenom. Första lite svårare sektionen som man alltid kan köra fortare igenom än man gör, även om man tycker det känns rejält fort. Öppen höger med en pluttig svacka i som känns i styrningen går över i en tajtare vänster med halvt dold sikt i och som öppnar upp sig. Lägg över i lätt höger-vänster- knix uppför ett litet krön, för att avsluta sektionen i en öppen höger nerför som det ofta ligger lite skräp från traktor i.
Kollar efter bilar vid vägen som kommer ut bredvid Ödsmåls Trä och även från backen som jag strax skall uppför. Inget. Lägger mig nära mittlinjen när jag tar den bankade vänster som innebär början på stigningen, för att undvika grusspillet som gärna letar sig ut en meter i vägbanan här. Växlat ned till trean igen.
Fullt uppför, höger, vänster, höger. Bryter i styret. Ner en växel till trean återigen för att ta den dolda högern som jag slutat köra som en dåre igenom. Här ligger nämligen en utfart från ett hus en bit runt hörnet. Lätt vänster, kort raka och sedan in i felbankad vänster som dessutom har en liten svacka mitt i. Kommer inga bilar från motsatt körfält brukar jag gena, något som jag nästan aldrig annars gör. Den är småläbbig den där vänstern. Liten raka och nästa höger-vänster följt av ytterligare en dold höger. Böööööööh, svarar hon när trean ännu en gång åker i. Hon är så jäkla go när man växlar ner vid rätt varvtal och är omgående med fint på gasen igen. Weber rules!
Trean igen när jag går över höger-vänster-krönet. När man går in i högern ser man inte upp över det lilla krönet och straxt där bakom kommer en grusväg (eller är det asfalt?) ner uppifrån höger. Brukar alltid vara lite småskit där, plus att jag ett par gånger råkat på bilar som skall svänga över mitt körfält, in på grusvägen.
Fyran runt den halv-dolda högern och nu blir det rakt, eller i vart fall halvrakt en stund. Backar av och cruisar lite. Om man är riktigt inspirererad kan man hålla hårt i gas och styre och hoppa lite över ett litet krön. Gäller bara att hålla långt till höger på körbanan innan och sikta för att inte hamna på fel vägbana när man landar. Dessutom svårt att se över det lilla krönet vilket kan göra manövern extra spännande…
Öppen vänster vid sopåkeriet, bööööööh, bööööööh, trean in i den dolda högern. Med den gula brukade jag hålla ett spår som stryker längs med mittlinjen där asfalten är som bäst, men det är lurigt då många fyrhjulsåkare gärna genar i flera av kurvorna i just den här sektionen. Det blir nu en beskedligare fart rätt så mitt i mitt körfält, rakt över den spruckna asfalten. Vänster, lätt uppför in i ytterligare en dold höger. Ligger mjukt på fyran. Går att tas riktigt fort, men straxt efter kommer en väg in från vänster och jag har märkt att t o m gående har svårt att upptäcka t o m ett par avsågade skönsjungande Termignonis installerade på en röd 851a. Blir m a o lugnare tempo denna gång.
Nästa mjuka höger som sedan går över i ännu en höger, skarpare, är ett gammalt favoritställe. Här har knäpuckar skrapats många gånger. Den grå inbjuder inte riktigt på samma sätt till den typen av bus på allmän väg. Faktum är att vi tillsammans synade asfalten i just denna kurvkombination första gången vi var ute tillsammans. Fast det är en annan historia.
Fullt i utgången bara för att helt slå av, växla ned en kugge och bromsa in för skogsavverkningen som återigen inte satt upp några skyltar om sina aktiviteter.
Vänstern vid avverkningen är annars en riktig läbbighet då den är felbankad och det känns som man är på väg rätt i diket om man pressar lyckan. Nedför backen, öppna vänstern och omgående den dolda högern som jag aldrig får helt rätt. Den öppnar alltid upp sig mer och tidigare än vad jag tänkt.
Mera nedför, svagt vänster och fram till guppet som egentligen är en liten bro över en bäck. Ända sen jag kom på en Dr Big ifrån andra hållet, för att se hur långt jag kunde hoppa, har jag tagit det lugnt just här…
Liten raka ytterligare också över järnvägen. Lugnt upp till korset in mot Svenshögen, där mitt vägval för ”varvet” svänger vänster. Gas upp och in i vänstern, återigen en felbankad sådan, som leder sen leder uppför mot hårnålen. Full pärra! Tvåan upp till femman.
Slår av inför vänstern uppför som leder in i hårnålen åt höger. Behöver inte bromsa utan använder bara motorn till hjälp.
Liten raka nedför till vänstern med dålig asfalt. Stilla o fint. Gas och i med trean inför nästa kombination som blir svag höger, över till tajtare vänster, över till riktigt tajt höger. Det går nu lite uppför och man lägger sig nära mittlinjen för att få ett rakt spår genom ett par småkrokar som går över i en höger till och nu ut på lång raka. Hela detta partiet lider av dålig beläggning. Det går att köra rätt fort och även att få i ett knä i den tajta högern, men man ligger och slickar mittlinjen utan att kunna se igenom kurvan. Då man tar i lite extra här känner man hur framhjulet jobbar efter fäste. Får man möte här ligger de ofta och genar. Spännande…
Rakan, som säkert är snudd på en kilometer, går genom skogen och man kan med fördel fälla upp visiret lite och andas lite extra.
I slutet på rakan drar jag upp farten lite igen för att få en skaplig gång genom högern som omgående går över till vänster. Återigen kan man hålla hög fart, men då det går en grusväg in till höger, mitt i vänstern, och man inte ser eventuellt svängande trafik förrän i sista sekunden, så brukar det inte bli mer än runt 120.
Upp över krön i en höger. Här ligger det gårdar på bägge sidor vägen, så bra utkik och lite avslag är skönt. Lätt vänster nedför och sen in i den riktiga knäskraparhögern. Brukar gå in rätt så lugnt och lägga ner för att sedan hänga ut och mata på rejält. Inget knäskrapande med den Grå. Kanske en lätt besvikelse över min egen brist på tillit till henne kan skönjas bakom visiret, men den är ändå skön. (Skall väl kanske erkännas också att ibland när jag letat knäskrap blir linjerna inte helt bra genom kurvorna.) Högern går över i lätt vänster och sedan är det stopp i fyrvägskorsningen vid Backamo.
Första delen av varvet är nu avverkat.
Vänster i korsningen, ned mot Ljungskile. 90-väg. Brukar inte kunna hålla mig här, då vägen är ordentligt bred. Nedför i svaga kurvor i kanske en o en halv kilometer. Den Grå snuddar upp mot 180 – 190 med vajern sträckt så det knakar. Den Gula bjöd på något mer… Likaså den Röda.
Straxt efter rastfickan på vänster sida är det dags att svänga vänster mot Kolhättan. Lätt att missa om man inte riktigt känner vägen och inspirationen varit hög.
Lite coolt första biten nedför till vänstern då folk till golfbanan ofta svänger över vägen här. Lätt uppför och nu är det bara att mata på. Den Grå är med på noterna, även om inga fartrekord slås. Med rätt järn i händerna rullar det här friskt genom två ganska öppna högersvängar, där nummer två kräver lite mera mod. Sen viker vi över i en lång vänster som leder över till en av de absolut goaste kurvorna på hela varvet. Den långa, skymda höger som går upp under motorvägen. Här går att åka riktigt jäkla fort. Men det krävs mod (eller dårskap…) då man inte ser många meter genom kurvan. Den Grå har svårt att svara på gasen som jag vill då det är ganska så brant uppför. Upp genom viadukten, det planar ut och går över i en vänster. Slår av på gasen då det varit mycket avverkning här tidigare också (tack Gudrun!) och det går lite avstickare in till höger. Vänster igen, med ett nedförshopp. Står man på här fladdrar det fint i styret. Kort raka över i höger som går över i sin tur till en svepande vänster nedför. Har aldrig gillat den här kurvan åt det här hållet då den har rätt så mycket längstgående lagningar. Armco-räcket är inte helt inbjudande.
Högfartssträckan som kommer inleds med lätt höger som går över i vänster, guppigt, över till höger. Klöser man på här så studsar det fint i sadeln och tanken och klockspelet brukar kunna få känna att det sitter där det sitter. Ut i en vänster. Här ligger gärden och ett par vägar ned på höger sida, så extra koll efter vilt är bra. Uppför, lätt vänster. Ännu en väg till höger straxt innan vänster-höger-kombinationen. Syns dock ganska tidigt. Studs, studs och tillbaka ned till fyran då det mitt i kommande nedförsvänstern ligger väg in till bostadsområde och man ser inte eventuellt korsande trafik förrän väldigt sent. Uppför igen och nu full gas genom sista delen av vänstern, upp höger, femman. Avslag igen och ner på fyran inför korsningen från vänster som kommer över bron över motorvägen.
Behåller fyran i och matar på igen nedför, höger, mera höger, lite återhållsamt då väg från ytterligare bostadsområde kommer uppifrån vänster. Bra sikt dock. På’t igen höger över i en vänster som med ett litet gupp mitt i överlägget till höger gör livet spännande igen. Vänster, väg till höger igen som det är klurigt att se mötande trafik till, kort raka över i dold fin höger.
Ett härligt parti som dock inger viss respekt.
Kort raka med knix går över i hårnål, med Armco, till vänster. Efter att ha kanat i grus här ett antal gånger har jag funnit för gott att alltid ta det lugnt här. Kärring? Javisst!
Återigen har jag låtit motorn sköta inbromsningen och jag har bröööölat ned till tvåans växel.
Nästa parti kräver återigen lite starkare nerver då böjarna bankar åt fel håll.
Upp vänster, planar ut kort raka, höger, kort raka vänster. När jag tagit denna i ca 140 med den Gula är det så det tåras i ögonen. Kort raka in i ytterligare favoritparti. Mera småvägar runtom, men man ser dem ganska så bra.
Här får man brotta runt hojen. Höger, vänster, höger, kort raka, vänster, ned, längre vänster och sen slå av och växla ned i högern därefter då man kör in mellan gårdshusen. Härligt!!! Den Grå bockar sig lite genom kombinationen. Gött!!!
Lite längre raka också är man borta vid korsningen som till höger straxt leder bort till färjeläget och till vänster in mot Stenungsund igen.
Vänster. Tvåan, trean, vänster över i höger som det går lugnt igenom. Asfalten är dålig och bilarna som har brått till färjan tycker om att gena här. Också…
Höger, höger, försiktigt och fint litet krön över i en vänster och nu kan man börja gasa lite igen. Full trottel upp till fyran. Lätt vänster, full gas rakt igenom knixen bort mot längre dolda högern. Här är asfalten rätt bra, men felbankningen gör ändå att jag aldrig vågar ladda helt här. Liten raka över i fin vänster, en lätt vänster därefter följt av svepande höger. Här kommer 50-skylten inför rondellen där vi startade varvet, men jag brukar hålla lite högre fart än så genom vänster innan den Grå får brööööla ned till tvåan igen. Rondell. Slut på Varvet!
En gång till?
Njae. Alltså, det är ju liksom ingen bana, utan en vanlig väg. Eller flera egentligen. Fast den utvalda kombinationen av vägval gör att man kan lägga ett ”varv”. Eller fler om så önskas.
Rullar ut henne ur garaget. Den Gråa. Av med ljuset. Chokereglaget vrids framåt, fullt. På med tändningen. Wuuuueeeeeeee. Bränslepumpen manar mig att trycka på startknappen. Nju-nju-nju-chuff-nju-nju-chuff-chuff-chuff och hon hostar igång. Är alltid lite småseg när hon stått en vecka eller mer. Chuff-chuff-puff-poff, så blir avgasljudet rent och varvtalet stiger. Drar ner choken ett snäpp, men får straxt dra upp den lite igen, och ner igen. Sådär, nu går hon fint med choken i snällaste läget. 8 grader ute. Klart den gamla protesterar lite extra.
Kollar runt henne medan hon blir varm. Bromsljus ok, blinkers ok, på med ljuset (kör alltid med helljus), kedjan ok, däck ok, jo allt verkar schysst idag igen. Choke av. Hon morrar lite gott när jag drar några gånger i gasen.
Rullar ut från parkeringen och ner förbi OK-macken ut på industrirakan. Sitter in mig på henne lite. Man sitter för jäkla gött alltså. Min väl tilltagna bakdel ligger an mot bak-kutsen och hon känns liksom som gjord för mig. Höger över järnvägsövergången och gasar på upp genom den 5-stegade växellådan när jag passerar Borealis och Akzo nerför rakan. Allt känns som det skall. Drar ett par bilar på rakan vid Jordhammar, mest för terapi och få upp adrenalinet lite. Hon låter gott när varvtalet stiger över 7000. Saktar ner vid korsningen från järnvägen i utkanten av Ödsmål då en bil står och väntar. Saktar ned till 50 vid skylten som indikerar detsamma och bilarna jag drog nerför rakan innan kommer närmare. Höger i rondellen. Här börjar det egentligen. Jag brukar köra högervarv för det mesta. Tycker de flesta av kurvorna på slingan känns bäst från det hållet.
50 en liten bit till. 70. Nuså! Miniraka följs av en vänster-höger-kombination. Med den gula var jag tvungen att backa av på gasen in i vänstern, men den grå’s något mer modesta och lugnare hästar tillåter jämn gas. Här ser man genom varje sväng än så länge.
Ännu en kort raka går över i en vänster som går att forcera fint igenom. Första lite svårare sektionen som man alltid kan köra fortare igenom än man gör, även om man tycker det känns rejält fort. Öppen höger med en pluttig svacka i som känns i styrningen går över i en tajtare vänster med halvt dold sikt i och som öppnar upp sig. Lägg över i lätt höger-vänster- knix uppför ett litet krön, för att avsluta sektionen i en öppen höger nerför som det ofta ligger lite skräp från traktor i.
Kollar efter bilar vid vägen som kommer ut bredvid Ödsmåls Trä och även från backen som jag strax skall uppför. Inget. Lägger mig nära mittlinjen när jag tar den bankade vänster som innebär början på stigningen, för att undvika grusspillet som gärna letar sig ut en meter i vägbanan här. Växlat ned till trean igen.
Fullt uppför, höger, vänster, höger. Bryter i styret. Ner en växel till trean återigen för att ta den dolda högern som jag slutat köra som en dåre igenom. Här ligger nämligen en utfart från ett hus en bit runt hörnet. Lätt vänster, kort raka och sedan in i felbankad vänster som dessutom har en liten svacka mitt i. Kommer inga bilar från motsatt körfält brukar jag gena, något som jag nästan aldrig annars gör. Den är småläbbig den där vänstern. Liten raka och nästa höger-vänster följt av ytterligare en dold höger. Böööööööh, svarar hon när trean ännu en gång åker i. Hon är så jäkla go när man växlar ner vid rätt varvtal och är omgående med fint på gasen igen. Weber rules!
Trean igen när jag går över höger-vänster-krönet. När man går in i högern ser man inte upp över det lilla krönet och straxt där bakom kommer en grusväg (eller är det asfalt?) ner uppifrån höger. Brukar alltid vara lite småskit där, plus att jag ett par gånger råkat på bilar som skall svänga över mitt körfält, in på grusvägen.
Fyran runt den halv-dolda högern och nu blir det rakt, eller i vart fall halvrakt en stund. Backar av och cruisar lite. Om man är riktigt inspirererad kan man hålla hårt i gas och styre och hoppa lite över ett litet krön. Gäller bara att hålla långt till höger på körbanan innan och sikta för att inte hamna på fel vägbana när man landar. Dessutom svårt att se över det lilla krönet vilket kan göra manövern extra spännande…
Öppen vänster vid sopåkeriet, bööööööh, bööööööh, trean in i den dolda högern. Med den gula brukade jag hålla ett spår som stryker längs med mittlinjen där asfalten är som bäst, men det är lurigt då många fyrhjulsåkare gärna genar i flera av kurvorna i just den här sektionen. Det blir nu en beskedligare fart rätt så mitt i mitt körfält, rakt över den spruckna asfalten. Vänster, lätt uppför in i ytterligare en dold höger. Ligger mjukt på fyran. Går att tas riktigt fort, men straxt efter kommer en väg in från vänster och jag har märkt att t o m gående har svårt att upptäcka t o m ett par avsågade skönsjungande Termignonis installerade på en röd 851a. Blir m a o lugnare tempo denna gång.
Nästa mjuka höger som sedan går över i ännu en höger, skarpare, är ett gammalt favoritställe. Här har knäpuckar skrapats många gånger. Den grå inbjuder inte riktigt på samma sätt till den typen av bus på allmän väg. Faktum är att vi tillsammans synade asfalten i just denna kurvkombination första gången vi var ute tillsammans. Fast det är en annan historia.
Fullt i utgången bara för att helt slå av, växla ned en kugge och bromsa in för skogsavverkningen som återigen inte satt upp några skyltar om sina aktiviteter.
Vänstern vid avverkningen är annars en riktig läbbighet då den är felbankad och det känns som man är på väg rätt i diket om man pressar lyckan. Nedför backen, öppna vänstern och omgående den dolda högern som jag aldrig får helt rätt. Den öppnar alltid upp sig mer och tidigare än vad jag tänkt.
Mera nedför, svagt vänster och fram till guppet som egentligen är en liten bro över en bäck. Ända sen jag kom på en Dr Big ifrån andra hållet, för att se hur långt jag kunde hoppa, har jag tagit det lugnt just här…
Liten raka ytterligare också över järnvägen. Lugnt upp till korset in mot Svenshögen, där mitt vägval för ”varvet” svänger vänster. Gas upp och in i vänstern, återigen en felbankad sådan, som leder sen leder uppför mot hårnålen. Full pärra! Tvåan upp till femman.
Slår av inför vänstern uppför som leder in i hårnålen åt höger. Behöver inte bromsa utan använder bara motorn till hjälp.
Liten raka nedför till vänstern med dålig asfalt. Stilla o fint. Gas och i med trean inför nästa kombination som blir svag höger, över till tajtare vänster, över till riktigt tajt höger. Det går nu lite uppför och man lägger sig nära mittlinjen för att få ett rakt spår genom ett par småkrokar som går över i en höger till och nu ut på lång raka. Hela detta partiet lider av dålig beläggning. Det går att köra rätt fort och även att få i ett knä i den tajta högern, men man ligger och slickar mittlinjen utan att kunna se igenom kurvan. Då man tar i lite extra här känner man hur framhjulet jobbar efter fäste. Får man möte här ligger de ofta och genar. Spännande…
Rakan, som säkert är snudd på en kilometer, går genom skogen och man kan med fördel fälla upp visiret lite och andas lite extra.
I slutet på rakan drar jag upp farten lite igen för att få en skaplig gång genom högern som omgående går över till vänster. Återigen kan man hålla hög fart, men då det går en grusväg in till höger, mitt i vänstern, och man inte ser eventuellt svängande trafik förrän i sista sekunden, så brukar det inte bli mer än runt 120.
Upp över krön i en höger. Här ligger det gårdar på bägge sidor vägen, så bra utkik och lite avslag är skönt. Lätt vänster nedför och sen in i den riktiga knäskraparhögern. Brukar gå in rätt så lugnt och lägga ner för att sedan hänga ut och mata på rejält. Inget knäskrapande med den Grå. Kanske en lätt besvikelse över min egen brist på tillit till henne kan skönjas bakom visiret, men den är ändå skön. (Skall väl kanske erkännas också att ibland när jag letat knäskrap blir linjerna inte helt bra genom kurvorna.) Högern går över i lätt vänster och sedan är det stopp i fyrvägskorsningen vid Backamo.
Första delen av varvet är nu avverkat.
Vänster i korsningen, ned mot Ljungskile. 90-väg. Brukar inte kunna hålla mig här, då vägen är ordentligt bred. Nedför i svaga kurvor i kanske en o en halv kilometer. Den Grå snuddar upp mot 180 – 190 med vajern sträckt så det knakar. Den Gula bjöd på något mer… Likaså den Röda.
Straxt efter rastfickan på vänster sida är det dags att svänga vänster mot Kolhättan. Lätt att missa om man inte riktigt känner vägen och inspirationen varit hög.
Lite coolt första biten nedför till vänstern då folk till golfbanan ofta svänger över vägen här. Lätt uppför och nu är det bara att mata på. Den Grå är med på noterna, även om inga fartrekord slås. Med rätt järn i händerna rullar det här friskt genom två ganska öppna högersvängar, där nummer två kräver lite mera mod. Sen viker vi över i en lång vänster som leder över till en av de absolut goaste kurvorna på hela varvet. Den långa, skymda höger som går upp under motorvägen. Här går att åka riktigt jäkla fort. Men det krävs mod (eller dårskap…) då man inte ser många meter genom kurvan. Den Grå har svårt att svara på gasen som jag vill då det är ganska så brant uppför. Upp genom viadukten, det planar ut och går över i en vänster. Slår av på gasen då det varit mycket avverkning här tidigare också (tack Gudrun!) och det går lite avstickare in till höger. Vänster igen, med ett nedförshopp. Står man på här fladdrar det fint i styret. Kort raka över i höger som går över i sin tur till en svepande vänster nedför. Har aldrig gillat den här kurvan åt det här hållet då den har rätt så mycket längstgående lagningar. Armco-räcket är inte helt inbjudande.
Högfartssträckan som kommer inleds med lätt höger som går över i vänster, guppigt, över till höger. Klöser man på här så studsar det fint i sadeln och tanken och klockspelet brukar kunna få känna att det sitter där det sitter. Ut i en vänster. Här ligger gärden och ett par vägar ned på höger sida, så extra koll efter vilt är bra. Uppför, lätt vänster. Ännu en väg till höger straxt innan vänster-höger-kombinationen. Syns dock ganska tidigt. Studs, studs och tillbaka ned till fyran då det mitt i kommande nedförsvänstern ligger väg in till bostadsområde och man ser inte eventuellt korsande trafik förrän väldigt sent. Uppför igen och nu full gas genom sista delen av vänstern, upp höger, femman. Avslag igen och ner på fyran inför korsningen från vänster som kommer över bron över motorvägen.
Behåller fyran i och matar på igen nedför, höger, mera höger, lite återhållsamt då väg från ytterligare bostadsområde kommer uppifrån vänster. Bra sikt dock. På’t igen höger över i en vänster som med ett litet gupp mitt i överlägget till höger gör livet spännande igen. Vänster, väg till höger igen som det är klurigt att se mötande trafik till, kort raka över i dold fin höger.
Ett härligt parti som dock inger viss respekt.
Kort raka med knix går över i hårnål, med Armco, till vänster. Efter att ha kanat i grus här ett antal gånger har jag funnit för gott att alltid ta det lugnt här. Kärring? Javisst!
Återigen har jag låtit motorn sköta inbromsningen och jag har bröööölat ned till tvåans växel.
Nästa parti kräver återigen lite starkare nerver då böjarna bankar åt fel håll.
Upp vänster, planar ut kort raka, höger, kort raka vänster. När jag tagit denna i ca 140 med den Gula är det så det tåras i ögonen. Kort raka in i ytterligare favoritparti. Mera småvägar runtom, men man ser dem ganska så bra.
Här får man brotta runt hojen. Höger, vänster, höger, kort raka, vänster, ned, längre vänster och sen slå av och växla ned i högern därefter då man kör in mellan gårdshusen. Härligt!!! Den Grå bockar sig lite genom kombinationen. Gött!!!
Lite längre raka också är man borta vid korsningen som till höger straxt leder bort till färjeläget och till vänster in mot Stenungsund igen.
Vänster. Tvåan, trean, vänster över i höger som det går lugnt igenom. Asfalten är dålig och bilarna som har brått till färjan tycker om att gena här. Också…
Höger, höger, försiktigt och fint litet krön över i en vänster och nu kan man börja gasa lite igen. Full trottel upp till fyran. Lätt vänster, full gas rakt igenom knixen bort mot längre dolda högern. Här är asfalten rätt bra, men felbankningen gör ändå att jag aldrig vågar ladda helt här. Liten raka över i fin vänster, en lätt vänster därefter följt av svepande höger. Här kommer 50-skylten inför rondellen där vi startade varvet, men jag brukar hålla lite högre fart än så genom vänster innan den Grå får brööööla ned till tvåan igen. Rondell. Slut på Varvet!
En gång till?
posted by Evoluzione at 4:35 AM
0 comments
